Loading...

Dur och moll i paradiset

Dur och moll i paradiset

Lite tankar efter en veckas segling i Bohuslän.

Man hjälper varandra. De besättningar, som kommit först till den tänkta naturhamnen, hjälper andra att förtöja säkert. En gång i tiden möttes man av sura miner. Nu får man nya vänner. Kryssarklubbens aktion för vänlighet på sjön har fått gensvar.

Båtutvecklingen går åt fel håll. Peter Hjörne berörde i en ledarkrönika utvecklingen av motorstarka båtar. Vattenscotrar och mindre motorbåtar färdas i farter, som tidigare endast extrema tävlingsbåtar kunde prestera. En båt, som passerar dig med 40-50 knop (80-90 km/tim), är ett mordvapen vid minsta uppmärksamhetsbrist. Ingen kunnig person eller myndighet besiktigar dessa farkoster. Ägaren har mycket sällan kompetens att bedöma om styrning och övrigt maskineri är i sjösäkert skick. Än mer sällan har den som kör några begrepp om vad som krävs för att föra fram en båt i 40 knop i skärgård bland andra båtar. Det krävs två tränade personer som ägnar hela sin uppmärksamhet åt framfarten. Det finner man bara i ett fåtal av fartmonstren.

Orust kommun bryr sig inte om var avfall hamnar

Jag ser hur fågelfamiljer splittras; ungarna far åt alla håll i svallen. Fartbåtsföraren har inte haft en fysisk chans att ens notera fågelfamiljen.

Man kan fundera över hur mycket koldioxid vi som enskilda personer har rätt att producera i en sådan aningslös och farlig lek.

Avfallet landar i havet

Vi tillbringade några förtrollande nätter i ”Sillebyssa”, en naturhamn utanför Orust. Här landar havets avfall. Det syntes att besökare före oss försökt städa. Vi försöker också städa i skärgården. Vi har sopsäckar ombord så att det ska gå lätt att samla upp plast. Men var gör vi av avfallet? Vid bunkring i Mollösund var avfallsbehållarna låsta. Koden, som öppnar sopluckan kostar en hamnavgift, 360 kr. Det är dyrt för att bli av med skräp insamlat på Orust kommuns öar. Lokalbefolkning tipsade om var jag kunde finna en ännu inte spärrad sopbehållare och beklagade sig samtidigt över att bil- och båtgäster i smyg försöker lämpa sitt avfall i privata sopsäckar.

Motsvarande problem har caféägarna när turisterna inte kan finna en toalett.

Orust kommun bryr sig inte om var avfall hamnar. Skärp er! Underlätta för dem som försöker hålla skärgården ren!

Vårt gemensamma paradis vandaliseras av avgassprutande fortåkare samtidigt som turister inte kan sköta sina behov eller bli av med skräp utan att känna sig som snyltare. Utvecklingen går åt fel håll!

Thomas Arvidsson

i segelbåten Agnes från Åstol (där avfallsbehållare och toaletter är olåsta)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *